I begynnelsen fanns skivbutikerna. Sedan kom postorderfirmorna, som flyttade ut på nätet när bredbandsuppkopplingen blev var mans egendom. Sedan tog piratkopieringen och fildelningen fart, med siter som Napster och Audiogalaxy. Dessa var ganska lätta för rättssystemet att komma åt, och därför följde tjänster som kördes som egna program, som Kazaa, DC++ och Soulseek, samt torrentsiter med eller utan inloggning, som Pirate Bay, Oink och Waffles.
Möjligheten att mångfaldiga ett original hur många gånger som helst, utan att kvaliteten försämras, är kännetecknande för digitala medier. Det är denna möjlighet som gjort att piratkopiering kan uppstå, och den har tvingat fram nya, lagliga sätt att distribuera musik över nätet.

Rabatt lämnas ofta i någon form hos online-skivaffärer när de har kampanjer, vilket är fallet ganska ofta. Skivaffärerna finns alltså kvar, även om de blivit färre till antalet både på nätet och i stadsbilden. Många av de som finns kvar erbjuder även annat än enbart skivor, t.ex. filmer eller elektronikprodukter.
Det har även uppkommit ett flertal olika lösningar för att erbjuda musik över internet. Ett av de första var Apples iTunes Store, där man kunde ladda ner låtar och album i mp3-format. Andra har följt efter, bl.a. e-handelsjätten Amazon. Framför allt har dock antalet entreprenörer som erbjuder strömmat material, som alltså inte kan laddas ned till datorn, ökat i antal. Störst på detta område i världen är Spotify, med en miljon betalanvändare och sex miljoner gratisanvändare. Det saknas dock inte konkurrenter. Norska WIMP, som endast finns i en betalversion, lanserades i år på den svenska marknaden. I USA finns även tjänster som Pandora och Rhapsody, och det ryktas att både Apple och Google kommer att lansera egna musiktjänster inom den närmaste framtiden.